Hjortrontiramisu

Helgen bjöd på kräftätning, och i en tipslista över recept som passar till kräftor hittade maken Hjortrontiramisu.

Eftersom det sen fjällsemestern finns några hjortronsyltbrukar i kylen (tack allra snällaste släktingarna!), och tiramsu är något jag aldrig lagat, bestämde vi oss för att slå till.

Men det blev maken som lagade. Min insats sträckte sig till att doppa savoiardikexen i kaffe och marsalavin...

Hur som helst, vilken efterrätt! Slurp! Vi gjorde den i en stor form istället för flera små portionsformar, så den ser kanske lite trist ut. Men smaken var det inget fel på. Verkligen toppengott!

Receptet finns på Allt om mats hemsida.

Vad är väl en bal på slottet...?

...oftast ganska underbar skulle jag säga. Och vad är väl då en helg på slottet? Verkligen alldeles underbar!

I helgen var vi på Rånäs slott. Slottsweekend. Massa god mat och dryck. Tjusig inredning. Vacker musik. Inget av det hemgjort av mig. Fast helgen som helhet får ändå kvala in på Hemgjort-bloggen. För anledningen till att vi var på slottet vad just hemgjord, nämligen en motivering skriven av mig varför jag ville vinna en slottsweekend. Tydligen skrev jag rätt saker (smörade och bekräftade deras ambitiösa miljöarbete...), för en helg vann jag!

Vädret visade sig väl inte riktigt från sin bästa sida, så först ett par fuskbilder för att komma i rätt slottsstämning.


Verkligheten var mer nåt sånt här. Men det var nice också!




Efter incheckning var det dags för Afternoon tea. Och vilket Afternoon tea sen... Allt ackompanjerat livs levande cellomusik. Observera cellisten högst upp i trappen.





Efter massivt matintag var det bad. Varma bubbelpooler bredvid sjön.


Och efter bad mera mat.

Sotad tonfisk från Indonesien serveras med flygfiskrom med wasabi, picklad gurka, koriander och sesamfrön.

Bakad krokfångad torsk från Atlanten med morotscreme, sifonerad pepparrot samt crudité på örter och skott.

Variation på blåbär, viol och lakrits.

Sen var vi proppmätta och nöjda. Som bonus fick vi dessutom äta en minst lika god och tjusig frukostbuffé innan vi tog bussen tillbaka till Uppsala.

En helt ok gratishelg alltså. :)

Lyxmat med unken bismak.

Inspirerad av förra veckans lyxmatlagning tänkte vi i helgen laga nåt lyxigt igen. Denna gång fisk. Vi gick till fina fiskaffären och frågade om råd. Torskrygg och sejrygg ratades. Det skulle vara nåt ännu mer extra.
.
Till slut landade vi på marulk, skuren i tjocka skivor. Instruktionen var: bryna lätt, sen steka klart i ugnen till innertemperatur 50 grader. Enkelt.
.
I färd med att handla tillbehör kände vi att vi behövde något mer receptinspiration. Började googla recept i mobilen. Hos Norrmejerier hittade vi passande Marulk med limesås.
.
Tyvärr hittade jag också info från WWFs fiskguide. Marulk är rödlistad fisk man bör avstå ifrån. Hmmm.... på en gång kändes lyxmiddagen mindre rolig. Fattar inte att vi glömde fråga om fisken var ok att äta. Jag brukar hålla kolla på sånt. Kanske var det för att vi är bortskämda med att bästa, närbelägna ica inte säljer rödlistad fisk. Där är man alltid säker. Jag tog förgivet att finare fiskaffärer gjorde samma. Men icke, så den läxan lärde vi oss. Fråga alltid var fisken kommer ifrån. Vet de inte, välj annan fisk.
.
Men marulken var köpt, så vi tillagade den. Med sparris, minimajs, sparrispotatis, limesås och rom. Smarrigt, fast med en viss unken bismak.

Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål

I helgen lagade jag riktig lyxmat. Kära föräldrarna var på besök för att bland annat hämta ut den middag de fått i julklapp och som skulle tillagas av mig.
.
Som sig bör inleddes kvällen med fördrink och snitt. En äppel-martinisuprise(!?) med lingon och ett litet kex med mix av tre ostar.

De tillresta föräldrarna sitter redo vid bordet och är ivriga för att få börja äta förrätten.

Förrätten som serverades var en av mina absoluta favorit-förrätter. Soppa, såklart. Närmare bestämt jordärtsskocks-soppa. Soppan skulle egentligen ha "pyntats" med lite persilja. Men det glömde jag helt bort. Istället bjöds till soppan parmachips. Eller egentligen var det serranochips, för det var tunna skivor av serranoskinka jag torkat i ugn tills de blev som chips, ca 15 min i 150 grader.

.

Till soppan drack vi vårt vita favoritvin, Vicar's choice, Sauvignon blanc, Nya Zeeland 2010.

Huvudrätten var ett oprövat kort men blev en riktig fullträff. Var inte mycket annat att vänta av en rätt som heter: Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål. Och så lite rödvinssky till det också.
.
Oxfilén var färsk och uppländsk och köpt på Saluhallen. Och vilken oxfilé det var! Helt fantastiskt god! Potatiskakan var också en höjdare, tillagad i förväg i en sockerkaksform, riven potatis och parmesanost blandad med kryddor och omlindad av bacon. Potatiskakan skulle tillagas i ugnen under tryck, det var en ny upplevelse för mig. Jag placerade en tom gratängform ovanpå potatisformen, och det blev jättebra.
.
Till huvudrätten drack vi Ravens wood, Zinfandel California 2008. Här ser man den baconlindade potatiskakan.

Till efterrätt blev det marängbakelser. Jag bakade egna, små pavlovamaränger (efter ett recept jag lyckats slarva bort) och byggde en lite skapelse med grädde, rödvinbär och lite hackad choklad. Till det kaffe och lite skottsk whiskey.

Efter denna rejäla middag var alla mätta och glada minsann! Huvudrätten var verkligen en riktig höjdare! Lyxig och fantastiskt god. Den kommer jag definitivt laga igen.

Och för de som undrar så, jo jag lagade all mat själv. Men maken skruvade upp hatthyllor under tiden, så han låg inte på latsidan han heller. :)

Helstekt oxfilé med getostsallad och färska bär

Det tillhör verkligen inte vanligheterna att jag köper kött (om man inte räknar köttfärs då). Men vid ytterst särskilda tillfällen kan jag slå till. Är det inte nyår eller nån annan fin festlighet på gång brukar det sammanfalla med ett bra extrapris. :) Så när jag i fredags på hemväg från jobbet såg anslag om f'ärsk, svensk oxfilé för 199 kr/kg var jag tvungen att slå till. Fint kött måste behandlas med varsamhet, så efter lite surf bestämde jag mig för att satsa på att helsteka i ugnen på låg temp, under lååååång tid.

Receptet jag fastande för hittade jag hos Leila. Helstekt oxfilé med getostsallad och färska bär. Det var precis hur gott som helst! Riktigt fin och smarrig festmat. Passar på vilken nyårfest som helst. Vill man inte lyxa till det och laga oxfilé kan man alltid göra salladen till något annat. För den var toppengod!

Receptet föreslog att ugnen skulle sättas på 70 grader och att köttet skulle stå inne i 1 h 20 min. Jag körde på 70 grader, men köttet fick snarare vara inne 3,5 h innan innetemperaturen var uppe i 59 grader (vilket ger ganska rött kött). Tur jag satte in köttet hyfsad tid, för middagen blev ändå ganska sen. Men det var det värt, för den låga temperaturen gjorde köttet otroligt mört.

Bilderna nedan får fresta smaklökarna, för detta rekommenderar jag verkligen som lyxmat! Mums!