Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål

I helgen lagade jag riktig lyxmat. Kära föräldrarna var på besök för att bland annat hämta ut den middag de fått i julklapp och som skulle tillagas av mig.
.
Som sig bör inleddes kvällen med fördrink och snitt. En äppel-martinisuprise(!?) med lingon och ett litet kex med mix av tre ostar.

De tillresta föräldrarna sitter redo vid bordet och är ivriga för att få börja äta förrätten.

Förrätten som serverades var en av mina absoluta favorit-förrätter. Soppa, såklart. Närmare bestämt jordärtsskocks-soppa. Soppan skulle egentligen ha "pyntats" med lite persilja. Men det glömde jag helt bort. Istället bjöds till soppan parmachips. Eller egentligen var det serranochips, för det var tunna skivor av serranoskinka jag torkat i ugn tills de blev som chips, ca 15 min i 150 grader.

.

Till soppan drack vi vårt vita favoritvin, Vicar's choice, Sauvignon blanc, Nya Zeeland 2010.

Huvudrätten var ett oprövat kort men blev en riktig fullträff. Var inte mycket annat att vänta av en rätt som heter: Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål. Och så lite rödvinssky till det också.
.
Oxfilén var färsk och uppländsk och köpt på Saluhallen. Och vilken oxfilé det var! Helt fantastiskt god! Potatiskakan var också en höjdare, tillagad i förväg i en sockerkaksform, riven potatis och parmesanost blandad med kryddor och omlindad av bacon. Potatiskakan skulle tillagas i ugnen under tryck, det var en ny upplevelse för mig. Jag placerade en tom gratängform ovanpå potatisformen, och det blev jättebra.
.
Till huvudrätten drack vi Ravens wood, Zinfandel California 2008. Här ser man den baconlindade potatiskakan.

Till efterrätt blev det marängbakelser. Jag bakade egna, små pavlovamaränger (efter ett recept jag lyckats slarva bort) och byggde en lite skapelse med grädde, rödvinbär och lite hackad choklad. Till det kaffe och lite skottsk whiskey.

Efter denna rejäla middag var alla mätta och glada minsann! Huvudrätten var verkligen en riktig höjdare! Lyxig och fantastiskt god. Den kommer jag definitivt laga igen.

Och för de som undrar så, jo jag lagade all mat själv. Men maken skruvade upp hatthyllor under tiden, så han låg inte på latsidan han heller. :)