Omväxling förnöjer.

Surdegspizza med parma och ruccola i alla ära, ibland är man mer sugen på en vanlig hederlig, halvsunking hämtpizza med bea och oxfilé med okänt ursprung. Omväxling förnöjer!

Bästa budgetmaten.

Bästa budgetmaten är en mixad grönsakssoppa. Budget, dels för att grönsaker ofta är billigt, dels för att man ofta har några ledsna grönsaker i kylen man inte känner för att äta som de är, men som passar ypperligt att slänga ner i en mixad soppa. Då tar man vara på mat man annars kanske skulle slängt.

Sen är mat som man kan variera i det oändliga alltid bra.

I denna soppa blev det följande ungefärliga innehåll:
1 lök
1 potatis
2 morötter
3 mycket ledsna, men helt ok, rödbetor
2 dl röda linser

Allt fick koka i 1 liter vatten med två buljongtärningar tills grönsakerna var mjuka. Då kom mixerstaven fram. Trixet med att göra en god grönsakssoppa är kryddningen. Man får inte snåla med salt, peppar och kryddor. I denna blev det oregano, rivet citronskal och pressad citron. Och så lite hackad fetaost till serveringen.

Fast soppan åt vi för flera dar sen. Idag åt vi stuvade makaroner. Slurp!

Man kan inte lyckas jämt. Typiskt.

Jag har länge varit på jakt efter ett nytt gardintyg till köket, men jag har haft så svårt att bestämma mig. Efter idogt letande hittade jag till slut en favorit, och i helgen slog jag till. En dryg halvmeter av ett fint, soligt Marimekkotyg. Kul!

Mindre kul var det när jag kom hem och skulle mäta, nåla och stryka... då jag inser att tyget "bara" är 145 cm brett, och till vårt köksfönster behövs minst 150 cm. Så snopet. Jag som var så nöjd.

Skarva tyget känns inte som det funkar, så nu startar ny jakt på fint gardintyg till köket. Minst 150 cm brett, eller skarv-bart. :) Detta tyg får hamna i kökssoffan där tyger förvaras i väntan på bättre tider, t.ex. den dag jag kommer mig för att sy en kudde, duk eller nåt annat fint. För tyget tycker jag fortfarande är toppen!

Lyxmat med unken bismak.

Inspirerad av förra veckans lyxmatlagning tänkte vi i helgen laga nåt lyxigt igen. Denna gång fisk. Vi gick till fina fiskaffären och frågade om råd. Torskrygg och sejrygg ratades. Det skulle vara nåt ännu mer extra.
.
Till slut landade vi på marulk, skuren i tjocka skivor. Instruktionen var: bryna lätt, sen steka klart i ugnen till innertemperatur 50 grader. Enkelt.
.
I färd med att handla tillbehör kände vi att vi behövde något mer receptinspiration. Började googla recept i mobilen. Hos Norrmejerier hittade vi passande Marulk med limesås.
.
Tyvärr hittade jag också info från WWFs fiskguide. Marulk är rödlistad fisk man bör avstå ifrån. Hmmm.... på en gång kändes lyxmiddagen mindre rolig. Fattar inte att vi glömde fråga om fisken var ok att äta. Jag brukar hålla kolla på sånt. Kanske var det för att vi är bortskämda med att bästa, närbelägna ica inte säljer rödlistad fisk. Där är man alltid säker. Jag tog förgivet att finare fiskaffärer gjorde samma. Men icke, så den läxan lärde vi oss. Fråga alltid var fisken kommer ifrån. Vet de inte, välj annan fisk.
.
Men marulken var köpt, så vi tillagade den. Med sparris, minimajs, sparrispotatis, limesås och rom. Smarrigt, fast med en viss unken bismak.

Bak, bak och mera bak.

Tänk om jag hade lika lätt för att börja träna massor som jag bevisligen har att baka bröd i massor. Jag skulle varit i värsta toppformen! Men, men... tyvärr är det trögare med träningen. Bara att konstatera att brödbak kommer naturligare för mig. För nu är det faktiskt drygt ett år sen vi slutade köpa mjukbröd, och då måste man väl ändå kunna säga att bakningen inte är en tillfällig nyck.

Igår satsade jag på ett storbak redan på morgonen. Tre olika bröd. Fast det var ett latmansbak (=ett bak i min smak). Över-natten-jäsning. På fredagkvällen rörde jag ihop tre degar. En för att baka solrosbullar, en för att baka rågisar och en för att baka ett nytt bröd, durumbröd.

De tre ihoprörda degarna på fredagkvällen.

Plastpåsar och lock på, över-natten-jäsning påbörjad.

På lördagsmorgonen (nåja, förmiddagen är väl mer sanningsenligt eftersom jag tog en redig sovmorgon) såg degarna ut såhär. Solrosbullarna bakade jag först, fast några solroskärnor blev det inte. Halva degen fick pumpakärnor och andra halvan fick sesamfrön. Sen blev det råisarna, som blev mjöliga men goda. Russin hade jag inga hemma så istället klippte jag ner lite katrinplommon i bitar. Funkade lika bra. Sist, men verkligen inte minst, blev det durumbrödet. Superenkelt, dessutom snyggt och gott. Liknade en stor ciabatta tycker jag. Fast det inte var surdeg i hade brödet lite surdegskonsistens, så där segt som levain kan vara. Vet inte om det var durummjölet som gjorde det eller, men bra blev det.

Jag saltar ofta degen lite i underkant när jag bakar för att inte överäta salt. Men just detta bröd ska jag testa att göra med ordentlig saltmängd eftersom det då blir än mer ciabattalikt, och kanske ännu lite godare.

DURUMBRÖD

På kvällen:

3 g (krm) jäst

300 g kallt vatten

90 g durumvetemjöl

300 g vetemjöl special

1-1 1/2 tsk salt

.

Blanda jäst och vatten, tillsätt övriga ingredienser. Blanda allt ordentligt. Låt jäsa övertaäckt 8-10 timmar.

.

På morgonen:

Skrapa ut degen på en väl mjölad bricka (=mycket lättare att diska bricka än köksbänk). Dra ut degen till en kvadrat/ rektangel. Vik ena långsidan mot mitten, och vik därefter in den andra. Lägg "limpan" på en plåt. Jäs ca 40 min. Grädda i 250 grader, 30-35 min. Om brödet får för mycket färg, sänk värmen till 225 eller 200 grader.

Brödet blev lite gulaktigt av durummjölet. Det såg nästan ut som om det kunde varit majsmjöl i.

Efter allt bak (som egentligen gick oförskämt raskt, särskilt eftersom maken skötte diskandet) blev det lunchmacka och kaffe. Gott!

Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål

I helgen lagade jag riktig lyxmat. Kära föräldrarna var på besök för att bland annat hämta ut den middag de fått i julklapp och som skulle tillagas av mig.
.
Som sig bör inleddes kvällen med fördrink och snitt. En äppel-martinisuprise(!?) med lingon och ett litet kex med mix av tre ostar.

De tillresta föräldrarna sitter redo vid bordet och är ivriga för att få börja äta förrätten.

Förrätten som serverades var en av mina absoluta favorit-förrätter. Soppa, såklart. Närmare bestämt jordärtsskocks-soppa. Soppan skulle egentligen ha "pyntats" med lite persilja. Men det glömde jag helt bort. Istället bjöds till soppan parmachips. Eller egentligen var det serranochips, för det var tunna skivor av serranoskinka jag torkat i ugn tills de blev som chips, ca 15 min i 150 grader.

.

Till soppan drack vi vårt vita favoritvin, Vicar's choice, Sauvignon blanc, Nya Zeeland 2010.

Huvudrätten var ett oprövat kort men blev en riktig fullträff. Var inte mycket annat att vänta av en rätt som heter: Helstekt oxfilé med lyxig italiensk potatiskaka, smörfrästa kantareller och krämig savoykål. Och så lite rödvinssky till det också.
.
Oxfilén var färsk och uppländsk och köpt på Saluhallen. Och vilken oxfilé det var! Helt fantastiskt god! Potatiskakan var också en höjdare, tillagad i förväg i en sockerkaksform, riven potatis och parmesanost blandad med kryddor och omlindad av bacon. Potatiskakan skulle tillagas i ugnen under tryck, det var en ny upplevelse för mig. Jag placerade en tom gratängform ovanpå potatisformen, och det blev jättebra.
.
Till huvudrätten drack vi Ravens wood, Zinfandel California 2008. Här ser man den baconlindade potatiskakan.

Till efterrätt blev det marängbakelser. Jag bakade egna, små pavlovamaränger (efter ett recept jag lyckats slarva bort) och byggde en lite skapelse med grädde, rödvinbär och lite hackad choklad. Till det kaffe och lite skottsk whiskey.

Efter denna rejäla middag var alla mätta och glada minsann! Huvudrätten var verkligen en riktig höjdare! Lyxig och fantastiskt god. Den kommer jag definitivt laga igen.

Och för de som undrar så, jo jag lagade all mat själv. Men maken skruvade upp hatthyllor under tiden, så han låg inte på latsidan han heller. :)

Husprojekt

Som några av er bloggläsare redan vet så har vi köpt ett radhus som har växt fram under hösten. Vi har inte tagit ett enda spadtag på detta så hem-gjort är det inte men jag tänkte att det kan vara lite kul för er att se hur huset har byggts fram och en och annan hemsydd gardinkappa kommer det nog att produceras under våren.

Så här såg det ut när vi bestämde oss för att köpa huset.

Eftersom vintern kom snabbare än vad byggarna trodde så hann de bara grundmåla huset och troligtvis kommer det att vara så tills vi flyttat in. Men som tur är så klarar de att måla huset utan denna byggställningar annars så hade jag säkert fått hämta en 2-åring från taket varje dag.

Huset från baksidan


I lördags när vi var och kikade så hade även dörren kommit på plats. Så nu är det bara att börja att packa hemma eftersom flyttlasset går om 3,5 veckor.

Under en period var jag långt inne i tapetträsket. Så mycket fint det finns. Men nu har vi äntligen bestämt oss och det känns så bra. Det är målat vitt hela huset.
Förutom i köket på en liten vägg kommer denna rödprickiga tapet att sitta. I vårat sovrum kommer denna "retro sommaräng tapet" att pryda en vägg.

Bilderna på tapeterna är hämtade från www.tapetorama.se