Inte hemgjort, men i alla fall hemburet.

Jag kan inte riktigt hålla mig och bara blogga om hemgjorda saker. Så här kommer ett par bilder på något som är hemburet (med lite hjälp av en buss). Har man ingen bil får man nämligen lösa saker på annat sätt. Som när paret Kjellberg ÄNTLIGEN kommit sig för att köpa en ny vardagsrumsmatta för bröllopspresentpengar. Då blir det till att be om att få mattan ihoprullad, inplastad och sedan kånka den till bussen, och sedan kånka från bussen och hem. Bära, bära helt enkelt. Fast ska sanningen fram var det inte så jobbigt och besvärligt (i alla fall inte för mig eftersom det var mannen som bar hela vägen).


Hur som helst. Mattan såg jag första gången på Mio i Umeå förra julen, och har sedan inte kunnat glömma den. Har frågat efter den ett par gånger i Uppsala. Men har då fått veta att den inte ingår i deras standardsortiment, dvs vill vi ha den kan de beställa den, men det blir inget öppet köp. Så jag har klurat och tänkt och klurat, och kollat på ett oändligt antal andra mattor. Men UmeMiomattan har liksom inte kunnat lämna mig. Så för ett par veckor sen åkte vi återigen till Mio i Uppsala. David fick där se en ca 2x2 cm bild på mattan, och instämde sen i att den var fin. Så vi slog till. Och igår fick vi åka och hämta den. Och åååå vad fint det blev. Vi är jättenöjda! :) Och varmt och skönt blev det också med ett tuftad ullmatta på golvet.


Här kommer bilder. Både på mattan själv och när den ligger på plats. Ber om ursäkt för den usla bildkvalitéen. Bilderna är (som alltid) tagna med min mobilkamera, och idag ville den inte riktigt ta några toppenbilder.