Vårtecken - pelargonstumpar i lyan

Det var en ganska sorglig syn som mötte mig när David igår bar upp pelargonerna från källarförrådet (det har sina fördelar att nyss ha haft ryggskott). Vet inte om jag någonsin behandlat mina pelargoner så illa som jag gjort denna vinter. De har stått i ett becksvart förråd hela långa vintern, utan den minsta lilla ljusstrimma. En liten vattenskvätt har de fått nån gång, men det är allt. Och det syntes - en massa, långa rangliga vita nödskott. Som ett sista rop på hjälp av bortglömda pelargoner. Ingen vacker syn.

Fast att alla krukor hade långa, vita nödskott var inte bara elände utan det var faktiskt också ett gott tecken. För nödskott betyder att pelargonera lever, och leve de finns det hopp om att de ska kunna växa sig frodiga igen. Bara torra döda pinnar och blad hade varit värre...

Jag brukar inte klippa ner pelargonerna innan jag ställer undan dem på hösten. Men inför denna vinter visste jag att de skulle ner i vårt väldigt trånga förråd, så nu kapade jag dem rejält innan. Men rensning behövdes ändå. Med en sax och en komposthink i högsta hugg satte jag mig i godan ro på picknickfilen framför balkongdörren (jag la ut den plastade pickninkfilten under alla krukorna för att det inte skulle råka gå igenom nån fukt som pajjar parketten).

Efter en hel del klippande och ännu mer ihopsamlande av skräp och torra blad är det nu bara små pinnstumpar kvar i krukorna. Men jag har varit med förr, jag vet att det brukar kunna funka. Om några veckor börjar de skjuta. För nu har jag vattnat upp krukorna rejält och stuckit ner en hel massa näringspinnar (jag orkar inte plantera om blommorna så istället stoppar jag ner näringspinnar. Då blir det nästan lika bra som ny, fräsch jord, men mycket enklare.) :)

Förhoppningsvis kan jag om några veckor rapportera här på bloggen om spirande, gröna pelargonskott. Återkommer om det.